Till sidans innehåll

Pronomen är ett småord som kan ersätta en hel substantivisk satsdel.

Personliga pronomen

mi
≈ "den talande", jag
ni
≈ "den talande och en eller flera andra personer", vi
vi
≈ "de(n) tilltalade", du, ni
li
≈ "Den omtalade manliga personen eller personen med okänt kön", han, hen
ŝi
≈ "den omtalade kvinnliga personen", hon
ĝi
≈ "den sak, det djur eller det barn som man talar om", den, det
ili
≈ "de människor, saker eller djur, som man talar om", de
oni
≈ "icke-preciserad(e) person(er)", man
si
≈ "samma person som subjektet", om detta inte är mi, ni eller vi, sig

Personliga pronomen kan få ackusativändelsen N:

  • Mi amas vin. - Jag älskar dig.
  • Ilin konas Karlo. - Dem känner Karlo.
  • Ĉu vi ĝin vidas? - Ser du den?
  • Elizabeto lavas sin en la lago. - Elizabet tvättar sig i sjön.

Possessiva pronomen

Om man lägger till ändelsen A till personliga pronomenj, skapar man possessiva pronomen:

mia
"(la)... de mi", min
nia
"(la)... de ni", vår
via
"(la)... de vi", din, er
lia
"(la)... de li", hans
ŝia
"(la)... de ŝi", hennes
ĝia
"(la)... de ĝi", dess
ilia
"(la)... de ili", deras
onia
"(la)... de oni", ens
sia
"(la)... de si", sin

Possessiva pronomen kan få ändelserna J och N liksom andra adjektiv: mia ĉambromiaj ĉambrojmian ĉambronmiajn ĉambrojn.

När ett possessivt pronomen uppträder före ett substantiv är det en bestämning, och man lägger inte till la. Det possessiva pronomenet ger upplysning om ägaren, och detta är tillräcklig upplysning för att uttrycka bestämdhet. Om man ersätter det possessiva pronomenet med ett de-uttryck, måste man normalt lägga till la: ilia ĉambro = la ĉambro de ili, mia edzo = la edzo de mi.

När ett possessivt pronomen uppträder ensamt utan efterföljande substantiv, är det inte en bestämning och anger inte en bestämd betydelse. För att ange bestämdhet lägger man normalt till la:

  • Tiu ĉi libro estas mia. - Denna bok är min.

  • Tiu ĉi libro estas la mia. - Denna bok är min.

  • Mia aŭto estas difektita. Ni provu la vian. La vian = vian aŭton. - Min bil är förstörd. Vi ska prova din. Din = din bil.

Men ibland kan man utelämna detta la före ett ensamt possessivt pronomen, om sammanhanget är mycket klart:

  • Li pli ŝatas mian domon ol (la) sian. = ...ol sian domon. - Han tycker mera om mitt hus än sitt = ...än sitt hus.

Andra pronomen

Också andra småord är pronomen (men inte personliga pronomen), till exempel tabellorden på O, U och ES och småordet ambaŭ.

Första person

Mi

Mi är singularis (och anger inte på något sätt kön). Mi och mia används av den talande för att tala om sig själv. I grammatiken kallas detta ofta "första person":

  • Mi venas de la avo, kaj mi iras nun al la onklo. - Jag kommer från farfar (morfar), och jag går nu till farbror (morbror).
  • Mi foriras, sed atendu min, ĉar mi baldaŭ revenos. - Jag går iväg, men vänta på mig, för jag kommer tillbaka snart.
  • Por miaj kvar infanoj mi aĉetis dek du pomojn. - Till mina fyra barn köpte jag tolv äpplen.
  • Kiam mi finos mian laboron, mi serĉos mian horloĝon. - När jag slutar mitt arbete ska jag söka min klocka.
  • Mi prenos miajn glitilojn kaj iros gliti. - Jag ska ta på mig mina skridskor och gå och skrinna.

Ni

Ni är pluralt (och anger inte på något sätt kön). Ni och nia används av en talare för att tala om sig själv och en eller flera andra personer. Ni kan betyda jag och en annan person, jag och flera andra personer, jag och alla andra människor eller jag och du eller ni. Pronomenet ni inbegriper ibland den eller de tilltalade personerna, ibland inte. Vilka personer som inbegrips framgår bara av sammanhanget.

  • Ni vidas per la okuloj kaj aŭdas per la oreloj. - Vi ser med ögonen och hör med öronen.

  • Ni disiĝis kaj iris en diversajn flankojn: mi iris dekstren, kaj li iris maldekstren. - Vi skiljdes och gick åt olika håll: Jag gick åt höger och han gick åt vänster.

    Ni = "jag och han".

  • Kiam vi ekparolis, ni atendis aŭdi ion novan, sed baldaŭ ni vidis, ke ni trompiĝis. - När du började tala förväntade vi oss att höra något nytt, men snart såg vi att vi blivit lurade.

    Ni = "mi och andra människor, men inte den tilltalade".

  • La nokto estis tiel malluma, ke ni nenion povis vidi eĉ antaŭ nia nazo. - Natten var så mörk att vi inte kunde se någonting ens framför vår näsa.
  • La junulo aliĝis al nia militistaro kaj kuraĝe batalis kune kun ni kontraŭ niaj malamikoj. - Ynglingen anslöt sig till vår krigarskara och kämpade modigt tillsammans med oss mot våra fiender.
  • Kiam vi vidis nin en la salono, li jam antaŭe diris al mi la veron. - När jag såg honom i salongen hade han redan sagt sanningen till mig.

    Ni = "jag och han".

Andra person

Vi

Vi och via används av en talare för att tala om den eller de personer som hen talar till. Vi och via kan inbegripa också andra personer, som på något sätt tillhör samma grupp som den tilltalade. I grammatiken kallas detta "andra person". Man använder vi lika väl till en som till flera personer. Vi är alltså antingen singularis eller pluralis. Vi visar på intet sätt kön, och är också helt neutralt i fråga om rang eller position och så vidare.

  • Sinjoro, vi estas neĝentila. - Herrn, ni är ohövlig.
  • Sinjoroj, vi estas neĝentilaj. - Mina herrar, ni är ohövliga.
  • Vi estas infanoj. - Ni är barn.
  • Ĉu vi amas vian patron? - Älskar du din far?
  • Via parolo estas tute nekomprenebla kaj viaj leteroj estas ĉiam skribitaj tute nelegeble. - Ditt tal är helt obegripligt och dina brev är alltid oläsligt skrivna.
  • Sidigu vin, sinjoro! - Sätt er, herrn.

När vi är subjekt till ett U-verb i en huvudsats, utelämnar man det vanligtvis.

I vissa språk använder man ibland pronomenet vi om människor i allmänhet. För det använder man i esperanto pronomenet oni.

Ci

Ci är ett tilltalspronomen i singularis (som inte alls anger kön). Ci och cia existerar bara i teorin, och används nästan inte alls i praktiken. Man skulle kunna tänka sig ci som ren singularis av vi, eller som ett intimt familjärt vi i singularis, eller rent av som ett förolämpande singularis-vi. Men det är i själva verket omöjligt att säga vilken nyans det visar, eftersom det nästan inte används. En del föreställer sig att man tidigare använde ci i esperanto, och att detta bruk senare försvann, men i själva verket har ci aldrig använts i praktiken. Det har bara uppträtt någon gång i experimentellt språkbruk och liknande. I normal esperanto använder man alltid bara vi

Tredje person

Allt som inte är mi, ni eller vi (eller ci), kallas "tredje person". Pronomina li, ŝi, ĝi och ili, och lia, ŝia, ĝia, ilia, används för att tala om något känt, som varken är den talande eller den tilltalade. Oni och onia används för att tala om odefinierad(e) person(er). Si och sia ersätter de andra pronomina i tredje person i vissa fall.

Li och ŝi

Li och ŝi är singularis. Li och lia används när man talar om en manlig person. Ŝi och ŝia används om en kvinnlig person.

  • Li estas knabo, kaj ŝi estas knabino. - Han är pojke och hon är flicka.
  • Li estas mia onklo. - Han är min farbror/morbror.
  • Ŝi estas mia onklino. - Hon är min faster/moster.
  • En la salono estis neniu krom li kaj lia fianĉino. - I salongen var ingen utom han och hans fästmö.
  • Mi renkontis vian patrinon kaj ŝian kolegon. - Jag mötte din mor och hennes kollega.

När man talar om en person vars kön är okänt, eller när man talar allmänt om en person av vilket kön som helst, använder man normalt li. Li har alltså två betydelser: la vira persono eller la homo:

  • Ĉiu, kiu ŝin vidis, povis pensi, ke li vidas la patrinon. - Var och en som såg henne kunde tro att han såg modern.

    Li svarar här mot ĉiu, alltså mot ĉiu persono.

  • Se vi iros al kuracisto, li povos helpi vin. - Om du går till en läkare kan hen hjälpa dig.

    Det handlar om vilken läkare som helst, oberoende av kön.

En sådan här användning av li ses ibland som könsdiskriminering, men är i själva verket bara en grammatisk sak. Man använder li inte för att man förbiser kvinnor, utan för att li är tvetydigt: manligt och könsneutralt. Det kan ju ibland leda till oklarheter. Därför ska man inte dra sig för att uttrycka sig tydligare, med till exempel ŝi aŭ li, tiu, tiu persono och liknande.

Not: Några har dock inte tvekat att föreslå nya pronomen för att ersätta den neutrala användningen av li. Mer eller mindre varenda fri konsonant + "i" har föreslagits utan mycket praktiskt resultat. Men nuförtiden kan man ibland möta ŝli och ri, medan andra insisterar på gi eller ĵi

Ĝi

Ĝi är singularis. Ĝi och ĝia används för att tala om en könlös sak:

  • La tranĉilo tranĉas bone, ĉar ĝi estas akra. - Kniven skär bra, för den är vass.
  • Trovinte pomon, mi ĝin manĝis. - När jag hade hittat ett äpple åt jag det.
  • Mi disŝiris la leteron kaj disĵetis ĝiajn pecetojn en ĉiujn angulojn de la ĉambro. - Jag rev sönder brevet och kastade ut bitarna av det i rummets alla hörn.

Man använder ĝi även om ett småbarn som är så ungt att könet inte är viktigt. Men man kan också använda li, liksom man gör om en person vars kön man inte känner.

  • La infano ploras, ĉar ĝi volas manĝi. - Barnet gråter, för det vill äta.
  • Mi montris al la infano, kie kuŝas ĝia pupo. - Jag visade barnet var dess docka sover.

Men om man särskilt vill ange småbarnets kön, eller om man talar om ett äldre barn, ska man naturligtvis använda li eller ŝi.

Ĝi används också för att tala om ett djur, även när dess kön är känt.

  • "Pip, pip!" diris subite malgranda muso, kiu elkuris, kaj post ĝi venis ankoraŭ unu. - "Pip, pip!" sade plötsligt en liten mus, som sprang iväg, och efter den kom en till.
  • Mi frapos vian ĉevalon sur la kapon tiel, ke ĝi falos senviva. - Jag ska slå din häst i huvudet så att den faller ned livlös.

I vissa fall, när det skulle kunna bli missförstånd, kan man dock använda li eller ŝi om ett djur.

Ĝi kan också representera gruppord i singularis, såsom: familio, popolo, armeo och liknande:

  • Hodiaŭ la problemo interesas la publikon, morgaŭ ĝi povas esti indiferenta pri ĝi. - Idag intresserar problemet publiken, i morgon kan den vara likgiltig för det.

    Det första ĝi representerar publiken (flera personer). (Det andra ĝi är problemet.)

Ĝi representerar normalt en sak, ett djur eller en annan klart definierad omständighet. Tio används för ett abstrakt förhållande, för att representera en hel sats eller för en odefinierad sak (= tiu afero, denna sak):

  • — Ŝi forvojaĝis. — Jes, mi tion scias. = Jes, mi scias, ke ŝi forvojaĝis. - — Hon har rest bort. — Ja, jag vet det. = Ja, jag vet att hon har rest bort.

Ili

Ili är pluralis. Ili och ilia används för att tala om flera kända saker eller personer (som varken inbegriper den talande eller den tilltalade). Ili visar inte kön.

  • Kie estas la knaboj? Ili estas en la ĝardeno. - Var är pojkarna? De är i trädgården.
  • Kie estas la knabinoj? Ili ankaŭ estas en la ĝardeno. - Var är flickorna? De är också i trädgården.
  • Kie estas la tranĉiloj? Ili kuŝas sur la tablo. - Var är knivarna? De ligger på bordet.
  • Donu al la birdoj akvon, ĉar ili volas trinki. - Ge vatten till fåglarna, för de vill dricka.
  • Sinjoro Petro kaj lia edzino tre amas miajn infanojn; mi ankaŭ tre amas iliajn infanojn. - Herr Petro och hans hustru tycker mycket om mina barn; jag tycker också mycket om deras barn.

I några språk använder man i vissa fall pronomenet ili om obestämda människor. I esperanto måste man i detta fall använda oni.

Oni

Oni och onia är obestämda pronomen, som används när man talar om vilket slags person som helst, om många eller några obestämda personer, när det inte är viktigt vilka personer det handlar om, och liknande. Oni är normalt singularis, men kan också vara pluralis. Oni visar inte på något sätt kön.

  • En malbona vetero oni povas facile malvarmumi. - I dåligt väder kan man lätt bli förkyld.
  • Kiam oni estas riĉa (aŭ riĉaj), oni havas multajn amikojn. - När man är rik (eller rika) har man många vänner.
  • Oni diras, ke la vero ĉiam venkas. - Man säger att sanningen alltid segrar.
  • Kun bruo oni malfermis la pordegon, kaj la kaleŝo enveturis en la korton. - Med buller öppnade man porten och vagnen körde in på gården.
  • Oni tiel malhelpis al mi, ke mi malbonigis mian tutan laboron. - Man hindrade mig så att jag fördärvade allt mitt arbete.
  • La malpura aero malsanigas onin. - Den smutsiga luften gör en sjuk.
  • Kiam oni venas al tiu urbo, oni devas atenti pri la krimuloj. Ili kapablas ŝteli eĉ oniajn vestaĵojn. - När man kommer till denna stad, måste man passa upp för brottslingar. De är i stånd att stjäla till och med ens kläder.
  • Ne kritiku onin, ĉar oni povas ankaŭ vin kritiki. - Kritisera en inte, för man kan kritisera dig också.

I praktiken blir det mycket sällan situationer där man kan använda onin och onia. På grund av denna sällsynthet uppfattar en del dessa former som underliga, och undviker dem, även när de skulle vara användbara.

Si

Si och sia är speciella pronomen i tredje person, som man i vissa fall måste använda i stället för de vanliga pronomina för tredje person. Si är ibland singularis, ibland pluralis, beroende på vad det representerar. Si visar i sig självt inte kön.

Ofta händer det att det som fungerar som subjekt även uppträder i en annan roll i samma sats.. Om subjektet är mi, ni eller vi (eller ci), upprepar man helt enkelt samma pronomen.

  • Mi lavas min. - Jag tvättar mig.

    De två mi är samma person.

  • Mi vidas mian fraton. - Jag ser min bror.

    Mi och mia anger samma person.

  • Ni lavas nin. - Vi tvättar oss.

    De två ni är samma personer.

  • Ni vidas niajn fratojn. - Vi ser våra bröder.

    Ni och nia anger samma personer.

  • Vi lavas vin. - Du tvättar dig

    De två vi är samma person(er).

  • Vi vidas viajn fratojn. - Du ser dina bröder.

    Vi och via anger samma person(er).

Men om subjektet är tredje person (varken den talande eller den tilltalade), måste man använda si för den andra funktionen. Om man till exempel använder li både som subjekt och i en annan funktion, då handlar det nödvändigtvis om två olika män. Samma gäller i fråga om ŝi, ĝi och ili:

  • Ŝi lavas ŝin. - Hon tvättar henne.

    En kvinna tvättar en annan kvinna.

  • Ŝi lavas sin. - Hon tvättar sig.

    En kvinna tvättar sin egen kropp. Ŝi och sin anger samma person.

  • Ŝi vidas ŝian patrinon. - Hon ser hennes mor.

    En kvinna såg en annan kvinnas mor.

  • Ŝi vidas sian patrinon. - Hon ser sin mor.

    En kvinna ser sin egen mor.

  • La virino serĉas ŝian filon. - Kvinnan söker hennes son.

    Kvinnan söker en annan kvinnas son.

  • La virino serĉas sian filon. - Kvinnan söker sin son.

    Kvinnan söker den egna sonen.

  • Li lavas lin. - Han tvättar honom.

    En man tvättar en annan man.

  • Li lavas sin. - Han tvättar sig

    En man tvättar sin egen kropp. Li och sin anger samma person.

  • Ĝi lavas ĝin. - Den tvättade den.

    Ett djur tvättar ett annat djur (eller en sak).

  • Ĝi lavas sin. - Den tvättar sig.

    Ett djur tvättar den egna kroppen. Ĝi och sin betecknar samma djur.

  • La hundo ludas per sia pilko. - Hunden leker med bollen.

    Hunden leker med den egna bollen.

  • Ili lavas ilin. - De tvättar dem.

    En grupp av personer eller djur tvättar en annan grupp.

  • Ili lavas sin. - De tvättar sig.

    En grupp tvättar den egna kroppen. Ili och sin anger samma grupp.

  • La naĝintoj ne trovas siajn vestaĵojn. - De som har simmat hittar inte sina kläder.

    De som har simmat hittar inte de egna kläderna.

  • Oni ne forgesas facile sian unuan amon. - Man glömmer inte lätt sin första kärlek.

Si kan inte vara subjekt

Si kan aldrig vara subjekt själv, inte heller del av ett subjekt, eftersom si då skulle representera sig självt. Likaså kan sia inte vara del av ett subjekt. Det är inte möjligt med satser som: Si manĝas. Mi kaj si dancas. Petro kaj si fiŝkaptas. Mia kaj sia fratoj estas samklasanoj. Sia edzino estis kisata de li. Säg alltså inte: Karlo kaj sia frato promenas en la parko. Om man sade något sådant, vore avsikten antagligen att sia skulle representera Karl, men subjektet är ju inte Karlo, utan Karlo kaj sia frato. Säg: Karlo kaj lia frato promenas en la parko. Man kan dock använda si, om man ändrar satsen så här: Karlo kun sia frato promenas en la parko. Nu är subjektet Karlo, och sia representerar just Karlo. Satsdelen kun sia frato är inte del av subjektet, utan kun-adverbial.

Si i passiv sats

Si och sia representerar det grammatiska subjektet. Detta gäller också i passiva satser, trots att det grammatiska subjektet inte är handlande i sådana satser.

  • Ŝi estas amata de siaj instruistinoj. - Hon är omtyckt av sina lärare.
  • Karlo estis akompanata de Petro al sia domo. = ...al la domo de Karlo. - Karl blev följd av Petro till sitt hem. = till Karls hem.
  • Karlo estis akompanata de Petro al lia domo. = ...al la domo de Petro. - Karl blev följd av Petro till hans hem. = till Petros hem.
  • Li sendas leteron al sia kuzo.Letero estas sendata de li al lia (propra) kuzo. - Han sände ett brev till sin kusin. → Ett brev sänds av honom till hans (egen) kusin.

    I den passiva satsen kan man inte säga al sia kuzo, eftersom det då skulle handla om brevets kusin.

Bisats

Predikatet till en bisats har ett eget subjekt. Om man använder si(a) i en bisats ska det alltid representera bisatsens subjekt, aldrig huvudsatsens subjekt:

  • Elizabeto rigardis la viron, kiu kombis al si la harojn. - Elisabet betraktade mannen som kammade sitt hår.

    Mannen kammade det egna håret (inte Elisabets). Si representerar subjektet till kombis, nämligen kiu (och kiu representerar mannen).

  • Karlo kaj Petro diris, ke la infanoj jam vestis sin. - Karl och Petro sade att barnen redan hade klätt sig.

    Barnen klädde de egna kropparna (inte Karls och Petros).

  • Li vidis, ke la hundo ludas per sia pilko. - Han såg att hunden lekte med sin boll.

    Bollen hör till hunden (subjektet i bisatsen).

  • Abimeleĥ, la reĝo de la Filiŝtoj, rigardis tra la fenestro, kaj vidis, ke Isaak amuziĝas kun sia edzino Rebeka. - Abimelek, filistéernas konung, blickade ut genom fönstret och såg att Isak vänslades med sin hustru Rebecka.

    Rebecka är hustru till Isak (subjekt till vänslades), inte till Abimelek (subjekt till såg). Om det hade varit hustrun till Abimelek, hade man sagt lia edzino.

  • Mia avo diris, ke li tre amis sian patrinon. - Min farfar/morfar sa att han hade älskat sin hustru mycket.

    Sian representerar subjektet till amis, det vill säga li, som kan vara identiskt med mia avo, men som också kan vara någon annan man.

Si kan inte själv vara subjekt. Man kan inte heller använda si som subjekt till en bisats, och inte heller som del av en bisats' subjekt, i avsikt att låta si representera huvudsatsens subjekt. Man kan inte säga: Karlo diris, ke si venos morgaŭ. Inte heller: Karlo diris, ke sia frato venos morgaŭ. Si i en bisats representerar alltid subjektet i själva bisatsen. Man måste säga: Karlo diris, ke li venos... / ke lia frato venos... Det är inte heller möjligt med: Ŝi sentis, ke pluvas sur sin. Man måste säga: Ŝi sentis, ke pluvas sur ŝin.

Ett particip med ändelsen A är nästan som en bisats:

  • Li ekvidis la anĝelon de la Eternulo, starantan sur la vojo kun elingigita glavo en sia mano. - Han fick syn på Herrens ängel, stående på vägen med draget svärd i sin hand.

    Ängeln stod med svärd i sin hand.

  • Karlo promenis kun virino vestita per sia plej bela vesto. - Karlo promenerade med en kvinna klädd i sina vackraste kläder.

    Hon var klädd i sina vackraste kläder.

Också jämförelseuttryck inledda med kiel eller ol behandlas på samma sätt som bisatser. Si inne i ett sådant jämförelseuttryck ska representera subjektet till det underförstådda verbet:

  • Ŝi amas lin kiel sin mem. - Hon älskar honom som sig själv.

    Hon älskar honom som hon älskar sig själv.

  • Ŝi estas tiel saĝa kiel ŝia fratino. - Hon är så klok som hennes syster.

    Också hennes syster är klok.

  • Li punis ilin same kiel siajn fratojn. - Han straffade dem på samma sätt som sina bröder.

    Han bestraffade också sina bröder.

  • Ŝi amas lin pli ol sin mem. - Hon älskar honom mer än sig själv

    Hon älskar honom mer än hon älskar sig själv.

  • Li estas pli aĝa ol lia frato. - Han är äldre än hans bror.

    Hans bror är gammal (men mindre gammal).

Ett komplext efterställt epitet eller supplement till ett substantiv kan ses som en bisats med ett underförstått verb. Då kan si representera subjektet till det underförstådda verbet. Detta subjekt är alltid identiskt med det föregående substantivet. Om sådana satser är dock språkbruket oenhetligt.

  • Ili vizitis muzeon faman pro siaj belaj pentraĵoj. = ...muzeon, kiu estas fama pro siaj belaj pentraĵoj. - De besökte ett museum berömt för sina vackra målningar. = ...ett museum som är berömt för sina vackra målningar.

    Målningarna hör till museet.

  • Picasso vizitis muzeon faman pro liaj pentraĵoj. = ...muzeon, kiu estas fama pro liaj pentraĵoj. - Picasso besökte ett museum berömt för hans målningar. = ...ett museum som är berömt för hans målningar.

    Målningarna var av Picasso.

  • Ŝi vidis soldaton kun sia pafilo en la mano. = ...soldaton, kiu staris kun sia pafilo en la mano. - Hon såg en soldat med sitt skjutvapen i handen. = ...en soldat som stod med sitt skjutvapen i handen.

Infinitiv

Om man använder si tillsammans med ett verb i infinitiv, representerar si infinitivens tankesubjekt. Oftast är detta tankesubjekt det samma som predikatets subjekt, men inte alltid:

  • Ĉiu homo devas zorgi pri si mem. - Varje människa måste sörja för sig själv.

    Si representerar subjektet till zorgi. Det är identiskt med subjektet till devas.

  • La sinjoro ordonis al la servisto vesti sin. - Herrn beordrade tjänaren att klä sig.

    Tankesubjektet till vesti är la servisto. Sin representerar tjänaren.

  • La sinjoro ordonis al la servisto vesti lin. - Herrn beordrade tjänaren att klä honom.

    Tjänaren ska inte klä sig själv, utan en annan man, mest troligt herrn.

Om tankesubjektet till en infinitiv inte är med i satsen, och om det över huvud taget inte är viktigt, tillåter man normalt att si representerar predikatets subjekt.

  • La reĝo sendis voki sian kuraciston. - Kungen lät kalla på sin läkare.

    Tankesubjektet till voki är inte närvarande i satsen och är oviktigt. Sia kan därför representera kungen. Man behandlar sendis voki som bara ett verb med bara ett subjekt, kungen.

  • La reĝo sendis la serviston voki lian kuraciston. - Kungen skickade tjänaren att kalla på hans läkare.

    Här är subjektet till kalla (nämligen tjänaren) närvarande. Om man hade sagt sin läkare, borde tjänaren ha kallat på sin egen läkare, inte på kungens.

Handlingssubstantiv

Om ett substantiv är klart handlande, och om dess tankesubjekt är med, då representerar si normalt detta subjekt. Reglerna är dock inte fixerade.

  • Petro pacience aŭskultis la plendadon de Karlo pri ĉiuj siaj problemoj. - Petro lyssnade tålmodigt på Karlos klagande över alla dennes problem.

    Karlo klagade över alla sina problem. Problemen är Karlos (tankesubjektet till plendado), inte Petros (subjektet till aŭskultis).

När sia står före ett handlingssubstantiv som bestämning till det, då representerar det alltid predikatets subjekt.

  • Karlo rakontis al Eva pri sia vojaĝo al Azio. - Karl berättade för Eva om sin resa till Asien.

    Karl reste till Asien.

  • Karlo demandis al Eva pri ŝia vojaĝo al Eŭropo. - Karl frågade Eva om hennes resa till Europa.

    Eva reste till Europa.

Si(a) i fasta uttryck

I vissa fasta uttryck lyder si(a) inte de vanliga reglerna:

  • siatempe = "vid den tiden, vid tidpunkten i fråga, i lämplig tid". När siatempe har denna speciella betydelse, säger man alltid siatempe oberoende av subjektet: Mi volis siatempe proponi regulon. jag ville vid det tillfället föreslå en regel. Tiam mi donos al via lando pluvon siatempe. Då ska jag ge ert land ett regn i rättan tid.
  • Substantiv + en si = "...sådan som det är". När det handlar om denna speciella betydelse, använder man si även när saken i fråga inte är subjekt: Se oni rigardas la aferon en si, oni vidas... = Se oni rigardas la aferon tia, kia ĝi estas... Om man ser på saken i sig, ser man... = Om man ser på saken sådan som den själv är...
Tillbaka till toppen